Ett jin är exakt 0,5 kilogram — ett halvt kilo, 500 gram. Det moderna kinesiska marknadsmåttet definierades medvetet om till det runda metriska värdet, vilket är skälet till att det klarade metriseringen så bekvämt.
Om enheterna
Jin, skrivet 斤 och på engelska ofta kallat catty, är ett traditionellt östasiatiskt massmått med en historia som sträcker sig mer än tvåtusen år tillbaka. Värdet varierade mellan dynastier och regioner och låg i allmänhet någonstans mellan 500 och 600 gram. När fastlandskina standardiserade mått och vikt 1959 fastställdes jin till exakt 500 g, vilket gör det till ett halvt kilogram och trivialt att räkna om. Det delas i tio liang, så ett liang är 50 g — det äldre systemet hade sexton liang på ett jin, vilket är ursprunget till det kinesiska uttrycket om att vara "ett halvt jin mot åtta liang", ungefär samma sak som svenskans hugget som stucket. Taiwan och Hongkong har kvar andra värden: det taiwanesiska jin är 600 g och Hongkongs catty ungefär 604,8 g.
Den exakta faktorn
I fastlandskina är faktorn exakt 0,5, så jin till kilo halverar och kilo till jin fördubblar. Båda riktningarna är exakta. Komplikationen är de regionala varianterna: 1 taiwanesiskt jin är 0,6 kg och 1 catty i Hongkong 0,60479 kg, så ett recept eller ett marknadspris från Taipei eller Hongkong blir tjugo procent fel om det räknas om med fastlandsfaktorn. Eftersom enheten skrivs med samma tecken på alla tre ställena spelar källans ursprung större roll än skrivsättet.
Var du stöter på omvandlingen
Matinköp i fastlandskina är vardagsfallet. Marknadspriser på grönsaker, frukt, kött och fisk anges nästan alltid per jin i stället för per kilogram, och skyltar på gatan använder det även där förpackade varor bär metrisk märkning. Kinesiska recept anger mängder i jin och liang. Kroppsvikt uppges också ofta i jin i vardagligt tal, så den som säger sig väga 120 jin väger 60 kg. Den som läser kinesiska källor eller handlar på en kinesisk marknad behöver halveringsreflexen.