En mil är exakt 10 kilometer. Det är en levande enhet och ingen historisk kuriositet: svenskar och norrmän anger körsträckor i mil i vanligt samtal, och svensk bränsleförbrukning uppges i liter per mil i stället för per hundra kilometer.
Om enheterna
Milen är ett nordiskt avståndsmått som föregår metersystemet med århundraden och varierade betydligt mellan landsdelar och tidevarv. Den svenska milen fastställdes 1699 till 36 000 svenska fot, vilket blev 10 688 meter, medan de norska och danska varianterna skilde sig igen. När Sverige gick över till metersystemet avskaffades inte milen utan definierades om: från 1889 är den exakt 10 kilometer. Det beslutet är förklaringen till att den överlevde. En enhet som avrundats till ett bekvämt metriskt värde kunde stanna i dagligt bruk utan att ställa till räkneproblem, och den fyllde ett verkligt behov — Sverige är långt nog att vägavstånd i kilometer blir fyrsiffriga, medan de i mil håller sig till två eller tre siffror.
Den exakta faktorn
Faktorn är exakt 10, så omräkningen är en enda decimalförskjutning. 25 mil är 250 km; 4,5 mil är 45 km. Två besläktade mått följer samma logik och ställer till mer besvär. Kvadratmilen är 100 kvadratkilometer, inte 10, eftersom faktorn kvadreras. Och svensk bränsleförbrukning i liter per mil blir liter per 100 km genom att multipliceras med tio — 0,6 l/mil är 6 l/100 km, vilket är den siffra resten av Europa använder.
Var du stöter på omvandlingen
Vägavstånd, restider, pendlingsstatistik och cykelleder anges alla i mil i Sverige och Norge. Svenska biltester anger förbrukning i liter per mil, och Skatteverkets regler för milersättning är skrivna per mil. Fällan för en utländsk läsare är att anta att ordet betyder engelskans mile, vilket skulle underskatta varje avstånd med mer än en faktor sex. Fällan åt andra hållet är att blanda ihop mil med sjömil, som är 1,852 km — en tiondel så lång.