En timme är exakt 60 minuter. Sextiotalet är ingen decimalolycka som historien glömde städa upp — det är ett medvetet arv från babylonisk matematik, och det har överlevt varje försök att ersätta det.
Om enheterna
Att timmen delas i sextio delar kommer ur det sexagesimala talsystemet som användes i Mesopotamien från omkring 2000 f.Kr. Sextio valdes eftersom det har tolv delare — 1, 2, 3, 4, 5, 6, 10, 12, 15, 20, 30 och 60 — vilket gör att tredjedelar, fjärdedelar, femtedelar och sjättedelar alla blir hela tal. Decimaltid har prövats och förkastats: revolutionens Frankrike införde ett dygn på tio timmar med hundra minuter i timmen 1793, gjorde det obligatoriskt 1794 och övergav det 1795 efter att allmänheten helt enkelt vägrat. Klockorna som byggdes för det är museiföremål. Timmen själv har ingen naturlig grund alls; den är en tjugofjärdedels dygn genom konvention.
Den exakta faktorn
Faktorn är exakt 60, och båda riktningarna är exakta. Delbarheten är det som gör enheten praktisk: en tredjedels timme är 20 minuter, en fjärdedel 15, en femtedel 12 och en sjättedel 10 — alla hela tal, där en decimaltimme skulle ge 33,33, 25, 20 och 16,67. Den egenskapen är skälet till att tidtabeller, schemaläggning och debitering i tiondels timmar kan samexistera utan större friktion. Notera att decimaltimmar förekommer i lönehantering och juridisk debitering, där 1,5 timmar betyder 90 minuter och 1,25 betyder 75 — och att läsa 1,30 som en och en halv timme är standardfelet där.
Var du stöter på omvandlingen
Överallt, men omräkningen förtjänar uppmärksamhet i lönehantering och tidrapportering, där timmar registreras som decimaler och arbetas i minuter. En tidrapport på 7,75 timmar betyder 7 timmar 45 minuter, och att läsa den som 7:75 eller 7:45 ger olika svar, varav bara ett är rätt. Tillagningstider, träningspass och restider rör sig alla mellan de två. Flyg- och sjöfartsloggar anger tid i timmar med decimaler i stället för minuter just för att slippa den blandade räkningen.