En millisievert är exakt 0,001 sievert. Millisieverten är den enhet strålskyddet faktiskt arbetar i, eftersom en hel sievert är en dos ingen någonsin bör få — prefixet är skillnaden mellan ett vanligt år och en olycka.
Om enheterna
Sievert är SI:s enhet för ekvivalent och effektiv dos. Den är stor i förhållande till allt man möter i vanligt liv: den naturliga bakgrundsstrålningen ger en människa omkring 2 till 3 mSv per år i större delen av världen, och upp till 7 eller 8 i områden med radonrik berggrund — vilket beskriver stora delar av Sverige. Akut strålsjuka börjar kring 1 Sv given under kort tid, vilket är ungefär fyrahundra års bakgrund komprimerad till en eftermiddag. På grund av det spannet registreras doser i millisievert och mikrosievert, och den oprefixade sieverten förekommer främst i olycksanalys.
Den exakta faktorn
Faktorn är exakt 1 000. Referensvärden värda att ha: naturlig bakgrund 2 till 3 mSv per år; en transatlantisk flygning 0,05 mSv; en lungröntgen 0,02 mSv; en datortomografi av bröstkorgen 6 till 7 mSv; EU:s yrkesgräns 20 mSv under ett enskilt år; allmänhetens gräns 1 mSv per år utöver bakgrunden. Radon i dåligt ventilerade byggnader är den största rörliga bidragsgivaren i Sverige och kan ensamt lägga till flera millisievert om året. Nedfallet efter Tjernobyl 1986 gav de mest drabbade svenska områdena i storleksordningen några millisievert extra det första året, alltså jämförbart med ett par års bakgrund.
Var du stöter på omvandlingen
Yrkesmässig dosövervakning, journalföring av medicinsk exponering och kommunikation om strålningsrisk till allmänheten. Persondosimetrar läser i millisievert, och ackumulerad årsdos är den reglerade storheten. Nuklearmedicinska undersökningar anges i effektiv dos i millisievert så att de kan jämföras med varandra och med bakgrunden. Flygpersonals exponering, som kommer från kosmisk strålning på hög höjd, övervakas i samma enhet och når 2 till 5 mSv per år för långlinjebesättningar.