Kelvin är Celsius plus 273,15. De två skalorna har identiskt stora grader och skiljer sig bara i var de lägger nollan, vilket gör det här till den enklaste temperaturomräkningen — och den enda där en temperaturskillnad räknas om en mot en.
Om enheterna
Kelvin är SI:s grundenhet för temperatur och den enda av de vanliga skalorna med en fysikaliskt meningsfull nolla: 0 K är absoluta nollpunkten, där ett system har minsta möjliga termiska energi. Inget kan vara kallare, vilket är skälet till att kelvinvärden aldrig är negativa. Sedan SI-revisionen 2019 definieras kelvin genom att Boltzmanns konstant låsts till exakt 1,380649 × 10⁻²³ joule per kelvin. Notera skrivsättet: det skrivs K och inte °K, och sägs "kelvin" och inte "grader kelvin" — gradtecknet togs bort 1967 just därför att skalan är absolut och inte relativ till en godtycklig referens.
Den exakta faktorn
Sambandet är K = °C + 273,15, exakt. Förskjutningen är inget avrundat tal: den valdes så att vattnets trippelpunkt hamnar på exakt 273,16 K, vilket före 2019 var det som definierade kelvin. Eftersom gradstorleken är identisk räknas ett temperaturintervall om helt utan förskjutning: en höjning med 5 °C är en höjning med 5 K, och värmekapaciteter skrivs per kelvin oavsett vilken skala temperaturerna själva står i. Det är det praktiska skälet till att forskare föredrar kelvin — det tar bort en hel klass av förskjutningsfel ur termodynamisk räkning.
Var du stöter på omvandlingen
All fysik och kemi, där gaslagar, termodynamiska samband och strålningsformler kräver absolut temperatur. En gaslagsberäkning gjord i Celsius ger nonsens, eftersom att fördubbla 20 °C inte är att fördubbla den termiska energin medan att fördubbla 293,15 K är det. Ljuskällors färgtemperatur anges i kelvin — 2 700 K för en varm lampa, 6 500 K för dagsljus — och kryoteknik arbetar helt i kelvin, där flytande kväve kokar vid 77 K och flytande helium vid 4,2 K.