En megabit är 0,125 megabyte, eftersom det går åtta bitar på en byte. Just den faktorn åtta är skälet till att en förbindelse på 100 Mbit aldrig laddar ned med 100 MB i sekunden, och den orsakar mer förvirring än något annat enhetssamband i konsumenttekniken.
Om enheterna
En megabit är en miljon bitar; en megabyte är en miljon byte och därmed åtta miljoner bitar. Nätverkstekniken mäter genomströmning i bitar per sekund eftersom det är vad en seriell länk fysiskt sänder — en bit i taget genom en kabel eller en fiber. Lagring mäts i byte eftersom det är minnets minsta adresserbara enhet. Båda normerna är riktiga inom sitt område, och krocken sker i gränssnittet, där förbindelsen marknadsförs i megabit och nedladdningen räknas i megabyte.
Den exakta faktorn
Faktorn är exakt 0,125, alltså en åttondel. En förbindelse på 100 Mbit/s har ett teoretiskt tak på 12,5 MB/s; en gigabitförbindelse toppar på 125 MB/s. Verklig genomströmning är alltid lägre, eftersom ramning, protokollhuvuden och kvittenser tar en del av länken — typiskt fem till tio procent för TCP över Ethernet, mer trådlöst. En 100-megabitslina som håller stadiga 11 MB/s presterar alltså normalt och inte dåligt.
Var du stöter på omvandlingen
Bredbandsreklam och klagomålen den ger upphov till. Svenska fiberabonnemang säljs som 100/100 eller 1000/1000 megabit, och den som förväntar sig 1 000 MB i sekunden blir besviken med en faktor åtta. Videoströmningens bittakt anges i megabit per sekund — runt 5 Mbit/s för 1080p och 25 Mbit/s för 4K — medan de filer det ger mäts i megabyte, så att uppskatta hur mycket data en kväll framför en strömningstjänst kostar kräver omräkningen.